Jag minns
att jag log
och det gjorde
lite ont
för musklerna
runt munnen
var så strama
och korta

Jag minns
att jag skrek då
och ville vifta
mig fri
men armarna
och benen
gick iväg
istället

Jag tog
mig ett varv
och jag stannade
sen till
när nån sa
att jag var inne
på en privat
parkering

så min kropp
vände om
och mitt huvud
sa förlåt
och jag glömde
för ett tag
att andas in
och ut

Jag minns
att jag stod
med ryggen
vänd
mot vad alla
verkade tycka
var livet
självt

Men jag minns
inte hur
jag hamnade
ställd så
eller varför
jag vägrat
att vifta
och skrika

bara hålla
hårt
om ett endaste
hjärta
spänna blicken
i mattan
för att tankar
ska stå still

äga mattor
fina nog
för att fästa
sig till
och aldrig tvivla
på vilken
som var dyrast
och finast

jag var fin
en gång
men sen snubblade
jag
och föll ut
som ett regn
över sidan
av gatan

det fanns
inget kvar
att fästa
mig på
så här ligger
jag kvar nu
som ett regn
på en gata