Det skriker
någonstans ifrån
en hög och raspig röst.
Jag vädrar
skriket nu ett dån.
Det kom visst från mitt bröst.

Förloppet;
babyblått och skevt,
tryckt mot varje port
blev uselt
efter hur jag levt
och dumheter jag gjort.

Rask takt
fram och lite ner.
Jag vässar mina skor.
Fryser,
skyndar på mer
men har glömt var jag bor.

Det hänger
någonting löst
i luften framför mig.
Jag har viftat,
rivit och klöst
men man vänjer sig.

Jag smittar
utan intention
av mig på en vän.
Och stundtals
sopar jag min dag
ren från meningen.