Vaknar upp med ett ryck och känner den alldeles för välbekanta paniken sakta men säkert komma krypande. Vill inte riktigt öppna ögonen och ta i känslan.
Inte än.
Jag låter känslan gro i den där djupa gropen mellan revbenen. Den där gropen som ibland svider och gör ont.

Jag öppnar sakta ögonen och inser.
Jag har varit här förut.

Jag har vaknat upp i verkligheten ännu en dag.