Torra riset får en gnista
Stannar, vill inte tanken missta

Blåser, ger liv, gnistan blir flamma
Tanken, får liv, blir så detsamma

Klabbar på hög, brasan är tänd
Själen sjunger, sången är känd

Blicken den söker, tomt vid mitt läger
Själen den blöder, ensam tungt väger

Elden ger ljus, också den bränner
Svår att behärska, ofta den skrämmer

Klabbar på hög, veden tar slut
Glöden är borta och elden dör ut