jag rycktes aldrig upp med mina rötter

de finns bland fur och gran i barndomsskog

varhelst en skogsstig nötts av dessa fötter

ett barn som aldrig någonsin fick nog

vid älven och vid gatan där jag bodde

där jag en gång fick möta himmelen

och blev förvandlad till en man som trodde -

och just den mannen är jag faktiskt än -

i gräsmattorna där vi en gång lekte

på badstränderna och på morfars gård

där höststorm ven och sommarbrisen smekte

var luften full av jularboackord

ja, mina rötter finns i denna mylla

där vill min tanke gärna dröja kvar

min uppväxts vackra hembygd vill jag hylla

och stundom minnas hur en gång det var

LARZ GUSTAFSSON   18/8 2015