Naturligvis
går det
att förfasa sig
över att det kommit
in en insekt i bostaden,
att någon har smulat ner ett golv,

ett
bord, en
möbel. Ogilla att
solen leker tittut mellan
molnen så en måste 'tända
och släcka, tända och släcka' och

att
det går
att bli tokig
för minsta lilla förändring
i den i övrigt så
statiska och tråkiga verkligheten. Nu hotar

ryssen
med att
starta det tredje
världskriget. Det har vi
hotats med i perioder allt
sedan andra världskrigets slut. Att det

inte
tog riktigt
slut för en
del asiater ens så
där en trettio år senare
är ju en parentes i historien.

Jag
undrar över
hur det verkligen
skulle kunna kännas att
ena dagen hitta en fluga
i soppan och i nästa stund

sitta
vid bordet
och kunna se
rakt ut på gatan
för att en bomb just
raderat ut köksväggen framför mig och

jag
därav kan
dra slutsatsen att
nu kommer ingenting någonsin
mera att bli som förr.
Tänka sig bara vilken som känsla...