Framåt gick det.
Men åt vilket håll?

En resa känns alltid längre om
man inte vet vart man ska

Och vägen framför Honom försvann
sakta

Den varma asfalten blöde ut likt
vattenfall.
Hela horisonten mynna ut
rann iväg.

Och allt blev en sörja
en brunliknande pöl
Ovisshetens bensin

Han undrade är det dit
jag ska?

Tankarna gick rundgångar i sinnet
De kastade honom.
Drog ut färgerna ur honom tills
bara konturerna var kvar.
En skugga av ett liv.

En förlamad röst
En tomt ekande ton
En glömd röst
Ett vattenfärgsliv

Allt mynna ut i ett
Vattenfärgsliv.