Det händer i forskningssammanhang att forskare (läkare, psykologer, psykoterapeuter) intar rollen av en ”bad guy” i t ex en dold observation för att studera reaktionen - såsom stressreaktion eller impulskontroll- hos deltagarna. Detta har förekommit många gånger i vetenskapens historia. Den etiska aspekten av en sådan forskning har varit föremål för diskussion och debatt också många gånger. Exempel på sådana forskningsprojekt är Milgrams lydnadsexperiment i USA i 40-talet, och Nazi- Tysklands forskningsprojekt i koncentrationsläger under andra världskriget, samt svensk rasbiologisk forskning på minoritetsfolket i Sverige under 50- och 60-talet då forskarna många gånger lurade deltagarna och inte berättade för dem vad forskningen egentligen gick ut på.

I en studie från University of Oxford, publicerad i tidskriften PNAS, 2014, bad forskarna deltagarna att ge sig själva och andra elstötar mot betalning. Ju högre elstöt man tilldelade sig själv och de andra, desto mer betalning fick man. Många deltagare valde att ge både till sig själva och till de andra kraftigare elstötar för att få mer betald. Forskarna kunde via andra tester konstatera att de deltagare med tecken på psykopatiskt drag var villiga att tilldela sig själva och även andra kraftiga elstötar.

Karolina Sörman som är neurobiolog och forskare vid Centrum för psykiatriforskning vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet betonar på skillnaden mellan individer med psykopatiska drag och individer som klassas som psykopater. De senare är de som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Många individer med psykopatiska drag som besitter olika ledningspositioner kan vara manipulativa, orädda, eller/och självupphöjande utan att för den sakens skull vara psykopater, enligt Karolina Sörman. Dessa individer har ett högre psykopatiskt drag som ofta söker sin egen vinning genom att låta andra lida. De kan alltid rättfärdiga sitt agerande genom att förklara att syftet är gott. En forskare i ett sådant sammanhang (som Milgram och Nazi- forskarna gjorde)  kan alltid rättfärdiga sitt deltagande i projektet genom att hänvisa till det goda syftet med forskningen.  

Jag kan dra slutsatsen, baserad på dessa studier, att även den forskare/ de forskare som i dold observation intar rollen av en ”bad guy” måste besitta ett högre psykopatiskt drag vilket gör att han/hon väljer att ingå i en sådan konstellation, nämligen att trakassera och förolämpa deltagarna – som inte vet vad det är som egentligen pågår- för att få svar på en forskningsfråga.       

© Samuel E. Rajeus,

Dr. kand. i psykologi/Leg. Psykoterapeut, KI (Centrum för psykiatriforskning/Kompetenscentrum för psykoterapi)  

Källor:

Vi skadar heller oss själva än andra:

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-vi-skadar-hellre-oss-sjalva-an-andra

Mytomspunna experiment visar hur lätt vi kan luras till onda handlingar: 

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/studie-i-ondska

Psykopater är inga monster: Medicinsk vetenskap, Karolinska institutet, Nr: 3, 2015. 

Crocketta, M. J., Kurth-Nelsona, Z., Siegela, j. Z, Dayand, P., & Dolana, R. J. (2014). Harm to others outweights harm to self in moral decision making. PNAS. 112(48), 17320-17325  http://www.pnas.org/content/111/48/17320.full.pdf