I hjärtat bäva månde du Elektra,
när jorden knakar, skakar, elden tänds,
då böcker skrivs på nytt och bladen vänds,
när kärleksvindar virvlar vinande
igenom permafrostens kalla land.
En nykär sträcker fram sin lilla hand
i nöd i nåd bevärdigas att få
en smula kärlek röd, att vara värdig.
Du ville sudda alla kärleksrader
men färdigskrivna böcker finns det många
med raderna så långa, vana fånga.
Då bäva du Elektra nu i hjärtat
när kärleken har övervunnit smärtan,
när människor har mötts behagligt nära
och lovar i beslutsamhet att bära
de svartaste av sorger åt varandra.
Åt kärleksleken kan du dig förundra
men aldrig blunda, dag blir aldrig natt
och ögon öppnas troget moget att
bese hur väsen möts förenas helt
av kärlek, kärleksfull beundran delad.
Så bäva i ditt kalla hjärta nu
Elektra, alla väntar på att du
ska se hur himlen ljusnar utav sol,
hur firmamentet vänder sig och spolar
förbrända rester ut till slut ur hjärtat,
för männsikor bör se i ögon in
och kärleksvindar blåser lätta in
och kärlek vinner alla striderna,
så bäva du i hjärtat nu Elektra.