Jag drömmer om labyrinter
utan början och slut.
Naken hud, skälvande i sommarbrisen.
Det är så vackert att det brister.
Allt vackert är smärtsamt.
All skönhet är smärtsam.

Mitt medvetande slingrar sig djupare, längre
Denna kolossala rädsla för ensamheten,
vart kommer den ifrån?
Ingen undgår den
Det gör den inte mer uthärdlig.

Alla orden finns,
men de samarbetar inte längre.
Det sägs att en ryttare ska ramla av 100 gånger,
för att bli riktigt bra,
och om en fotograf tar 100 bilder,
får han en som han är nöjd med.
Detsamma gäller för skrivandet.

Ge aldrig upp