Som du berett den älskades väg
Flygeltörnen i vår ensamhet
En skugga faller över ditt vackra alabaster anlete,
blir till dubbelt ljus vid svängande dörrar

Livsklok måhända min blick ter sig stum i hjärtat,
en blodfylld ven i rum av stund och evighet
Dit du tog en stjärna

av fall 
Självvådlig med ditt  präglande
ägande
rätt
fel

eller blott en reservationslös bokning av ett hjärta.

Min stjärna i ljuset
Min älskade
Min käraste
Mina andetag

mitt liv

mitt allt

Låt oss värma den länk
med yvig svans och spetsade öron
Vår tid likt en morers yta
Men se!

Se...som de tu leker med i ekens grenar
Hopp ande upptäcktsfärder
Bränn ande väsen
åkommor av creshendo bryggor i dunkelt ljus

Åh..gode låt dem vara snälla
Låt honom vara värnlös och snudda vid ansträngningar
Precis som den första morgonkvällen i daggens hus
precis som skriften förlorade sitt ljus

Ni kan bara inte vara så egoistisk
att ni inte önskar det bästa för sagans guld och glitter

Immun och frisk i sorg

Hur är det med själen?

Bröst och korgfyllda lyckor

Dimmor i ögon dansen

Dröm om en dal
Pulsröda dagar
Honungs drypande skak

 Vi äter snart snö och andas på varandra i blodets omlopp

Förunderlig skälver ständigt  min ros vid blotta tanken

Förunderlig dör den ständigt vid blotta tanken

Ni

Du öppnar varje dörr på glänt
Ett fastfruset vi av sköna halsar 

Fast

låst

Ja, vi alla är vandrare på vägen.

Somliga viker av.