Personen som stod framför mig,
bar en krona men var ingen kunglighet.
Orden som du sa började bli meningslösa,
likadant med de lögner du sa
Du som sa att jag var så värdefull,
eller var det bara en annan lögn som du gjorde upp?

Känslorna flödar och tårarna rinner,
min bräckliga kropp klarar nog inte mycket mer,
du utnyttjade mig för ditt eget syfte
Jag var bara för dum för att komma på det just då,
du utnyttjade mig och det fick mig att må ännu sämre

Jag föll omkull med ett par skakiga ben,
ett par ärrade ben efter en kamp mot mig själv
Det lilla ordet du sa gjorde att jag inte tyckte
om mig själv längre,
"Din feta lilla unge", dom orden gör fortfarande ont
Men tänk att jag står här i regnet, gråtandes och önskades
att jag inte borde ha blivit född.
För det är väl sant?
Ingen vill ha mig,
ingen behöver mig längre,
jag vet nämligen att alla hatar mig i hemlighet.

Så säg en anledning till varför jag ska stanna kvar
på en planet där ingen behöver mig.