Kompakt motstånd i vår stasade vilja

dina medfarna gyllenramar

Dina vackra bedårande drag

Du tittar på mig som jag var 

och nu undrar jag vad du hör 

vi möts i speglar där mitt blod börjar sjunga

 Och inatt är månen lika hög som jag

det är som hjärtat borde vet...

såsom floden har sin ström.

Inatt lånar jag månen min färg, vet..att jag vill bara nudda på vattnet med mina fingertoppar men när våra hudar möts vet jag inget annat än att dyka... 

du är drömmen som är kvar när jag vaknar och jag önskar du kunde se dina ögon som gett sin reflektion till nattens himmel, det är alltid där ödet har bokat stjärnor och vi är..vi är faktiskt monumentala i en värld där jag är full på dig och vi är tappade i vårt egna Universum. Och vet du våra minnen är poesi som ännu händer. Din skönhet ger mig en bra känsla av att veta att någonstans  i framtiden hittar vi vårt förflutna och då lever vi om medans det ännu händer

 vill jag säga

säga

säga

säga