Näpna, fjäderlätta vingslag
men likt bly innanför mina ögonlock
på undersidan av djupet vilar ett monster med bockhorn
och hans andetag smakar syra

Mina vingar är borta men jag flyger ändå
rakt ner till honom i hans brinnande armar

Fjäderlätt omfamning
men det är fortfarande tungt
som om jag inte får titta
som om jag inte får se

Jag känner värmen i min kropp
och hur det bränns i mina organ
glöden tryter i marken
jorden blandas med eld
vi står vid min personliga kyrkogård
och jag har begravt honom i min aska