Han låg hemma och grät
kvällen då din röst
brände sönder mina gränser
Din 90-säng var aldeles för smal
för att rymma någon form av
eftertanke eller moral

Han låg hemma och grät
medan du andades frisk luft
i mina lungor
Jag lät din hud påminna mig om
en tid innan alla dagar blev grå

Han låg fortfarande hemma och grät
när jag kom tillbaka
Hans ögon, fyllda av hat, eller kanske besvikelse
men jag kände ingenting
För mina kläder luktade fortfarande som du
och jag bestämde mig för att
jag var aldeles för ung för att ångra saker