För att jag är en verkligt världslig själ
är jag bekymrad för att räcka till.
Jag är begåvad och har inga skäl
att ej nå upp till de betyg jag vill.
Trots detta klarar jag ej att få A;
Min fars bekännelse en dröm är blott.
Det smärtar mig att bara vara bra,
och aldrig nånsin få bli bäst på nåt.
Men Matte-Micke säger att jag bör
va' lugn och välja vad som viktigt är.
Nog inser jag att oavsett jag gör
de sakerna som med sig lycka bär.
Och om jag får ett jobb där jag är gla'
så räcker det att bara vara bra.