I hängmattan medans lavenderna regnar ner, med hans hand ingrävt i mitt lockiga hår där han halvsover och förlorar hela ögonblicket. En kort hejdå kyss på kinden som markerar att det är farväl förevigt. Gula ögon som skiftar efter årstiderna, brunt hår som börjat växla i olika nyanser efter Afrikas starka sol. En galen kvinnocharmör som talar sin australienska engelska för att förföra. När bilden av han i mitt huvud kommer upp går automatiskt Starlight igång. När människor frågar om honom varje dag känner jag ruset av en komet för att nästa dag känna mig på djupet av Atlanten av att höra hans namn. Han är en blandning av svikna löften, en fri själ, en bitterljuv symfoni och alla världens upplevelser och hörn.
Jag vill höra hans fina ord på Juniper igen för att han sedan inte kommer utbyta ett ord igen till mig för all framtid.