Allt var som det skulle
Kerstin vidrörde spegeln
knackade hål och viskade
"Hjälp mig någon"
Allt var som det skulle
ytan vibrerade
golvet svajade
Kerstin stod och väntade
och spegeln svarade inte
Allt var som det skulle
Blod hade samlats
i den knutna näven
och medicinen hade sedan länge
gått och lagt sig
Tystnaden gjorde ont
irriterade och klöste
Allt var som det skulle
tankarna levde vidare
på hoppet om räddning
att taket skulle spricka upp
och att tiden
skulle komma tillbaka
Att hon skulle
våga öppna upp munnen
utan att proppa den full
Att känna smärta
lycka och samspela
med dem
Allt var som det skulle
mörkret tog över skuggan
Kerstin stod och väntade
men ingen tycktes vara vaken

Allt var som det skulle vara