Jag gjorde mig i ordning i all hast, gick ner till foajén för att vänta på Roger. Jag va så nyfiken på denna överraskning så jag hade skyndat mig att bli klar.
-Där är du , så snabb du är .Kom nu så åker vi .Bilen väntar utanför.
Vi satt oss i bilen och färden började.
Jag satt i mina egna tankar men då och då tittade jag ut genom fönstret, såg en del ängar där hästar gick och betade, några kor och får låg och gottade sig i gräset.
-Nu är vi strax framme sa Roger, jag tog mig friheten och kollade vilken skostorlek du har för vi behöver ha gummistövlar här ute på landet.
Landet tänkte jag, vem bor här och vad ska jag göra med gummistövlar på ?
-Kom nu så går vi in och hälsar på mamma och pappa sa Roger när vi klev ur bilen.
Jag blev alldeles mållös när jag såg dessa människor, som jag kände igen från min barndomsstad Hökåsen, vad gjorde dem här? Bodde dem här ?
-Du ser ut som du har sett ett spöke Nora , hur mår du? Sa Roger.

- En liten chock fick jag nog. . Jag bodde ju i Hökåsen och jag känner igen dina föräldrar som bodde granne med oss för många år sen. Jag va en liten flicka .
Men varför kände jag inte igen Roger då tänkte jag för mig själv. och helt plötsligt kom jag ihåg nån liten kille som försvann utav en anledning.

-Hejsan Nora , det va verkligen längesen sa Kaj och Marit , så roligt att se dig efter alla år. Välkommen och stig in i våran enkla boning. Vi har pratat lite med Roger och förstått att du har haft det lite jobbigt och bor på Hotell Sparven en månad.
Vi skulle bli så glada om du ville stanna här hos oss den tiden du har kvar på din semester, så får vi ta hand om dig.
Du kan väl tänka på det idag och ge oss besked under dagen eller kvällen.

Nu stirrade jag åter igen på Roger och undrade vad detta kom sig?
- Du va den enda som inte anklagade mina föräldrar när jag försvann som liten, men det är en lång historia som vi kan ta sen. Vi vill på detta sätt återgälda detta och ge dig en minnesvärd och ledig semester, du får naturligtvis bestämma själv hur du vill göra.

Nu ska vi äta för jag är hungrig som en häst sa Roger. Kom och slå ner dig , ta för dig av allt nu. Jag vill se att du äter och frodas sen skrattade han gott.
Jisses amalia , jag fattar ingenting sa det i mitt huvud. Måste stilla min nyfikenhet men först måste jag få min mage att lugna ner sig för jag såg stora jätteräkor på ett fat och äkta rom. Alla dessa pålägg utav riktig skinka, fårost, färskost, oliver, en stor grönsallad med himmelska tomater som luktade sommar.
Jag mumsade och njöt utav alla delikatesser på ett sätt som jag aldrig gjort förr.
Nu råkade jag titta på Roger och han bara log bredare och bredare . Vad kunde det röra sig i hans huvud nu undrade jag. Hur som helst kommer mina svar att besvaras senare , nu ska jag njuta utav dessa delikatesser på alla tänkbara sätt.
-Nu är jag så mätt att jag inte får ner en bit till sa jag. Okej, en kopp kaffe då möjligtvis och en liten kaka. Trodde du ja Nora för nu kom Kaj inbärandes på en finsk ostkaka utav vassle med varm hjortronsylt till, Herregud , hur har dem lyckats med detta va min första tanke.
-Trodde du inte vi kom ihåg din älsklings efterrätt. Vi har lärt oss att äta den med nu. Varsågod och hugg in !
-Tack så mycket , nu börjar jag snart lipa, vilket jobb ni har lagt ner på detta. Ni förstår nog inte riktigt vilken glädje ni skänker mig med denna underbara middag och måltid. Eran värme och kärlek finns inte på denna världskarta.
-Detsamma säger vi om dig Nora, vi älskar dig så innerligt ska du veta. Du är som en dotter för oss.
Vi skulle bli så glada om du bestämde dig för att stanna här i tre veckor.
-Ni förstår väl att jag inte kan annat än tacka ja nu, efter allt detta ni bjudit på, men jag måste fråga varför jag skulle ha gummistövlar på mig för nu börjar jag bli svettig i fötterna.
Då skrattade dem alla tre så glatt så jag till slut föll med i skrattet.
-Kom så går vi ut i ladugården och visar dig för nu får du allt visa dina färdigheter. . På styva linan.