Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Lånar en bild från pixabay


Min egen drömresa , del 2

Tack , det vill jag gärna ha.

Sedan tog hon emot glaset och smakade på vinet.
Det va verkligen gott och läskande.

Sedan satte sig Nico bredvid henne med Eija som log åt henne och sa : Välkommen Esmeralda. Så trevligt att äntligen få träffas.
Nu kom även hennes mamma ut med en massa läckerheter som hon ställde på bordet och sa varsågod.

Esmeralda bara gapade på allihop men kunde inte ta en tugga av maten för hon
va i en sån chock.

Mamma började berätta om hur det kom sig att Eija va där, hon visste ingenting förrän telefonen ringde en dag från Spanien. En kvinna sa att hon hittat ett barn utanför hennes dörr, hon tog hand om barnet som om det va hennes egen.

Tiden gick och kvinnan ställde inga frågor eftersom hon alltid längtat efter ett barn.
Eija växte upp i Spanien i kvinnans hem. Kvinnan heter Hanna och kommer från Finland, hon pratade finska med barnet så Eija kan finska.

Så en dag utav en händelse befann sig Eija, Hanna och jag på samma föreställning där Eija uppträdde för hon är en "teater apa". Hon älskar att sjunga och busa med alla.
Jag fick en chock och bara stod och gapade precis som du gjorde när du svimmade av då du såg henne.

Vi bestämde att vi skulle sätta oss att fika efter föreställningen. Den heter förresten "kuolema" och finns att se än, det betyder döden sa mamma.

Jo , jag vet sa jag, och sen då, vad hände sa jag.
Vi tog reda på varifrån Eija kom och allt.
Till slut fick vi även födelse beviset från kyrkan där en kvinna lämnat barnet.
Eller en flicka va det.
Allting löste sig med att Eija och Hanna flyttade hit till oss. då va hon arton år. Idag är hon i din ålder som du vet, ni är födda samma dag , den 29 November 1999.

Nu är vi en familj och det va därför vi ville återförenas med dig här.
Vilket svammel sa jag rakt ut. Detta ska jag bara acceptera som en person eller??
Ni är för patetiska.
Nu reste jag mig upp och vinglade till av yrsel. Hade visst inte ätit något utan bara druckit vinet. Vimmelkantig satte jag mig ner igen, såg allas blickar på mig precis som om jag va en galen människa.

Men Esmeralda sa mamma. . .

Fortsättning följer . .


















Prosa (Novell) av soligajag_1 VIP
Läst 16 gånger
Publicerad 2024-05-21 08:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

soligajag_1
soligajag_1 VIP