De praktfulla träden silar solens strålar till smala strimlor.
En koltrast sitter uppburrad på en gren i Oktober frostens isande kyla.
Jag böjer mitt huvud mot marken och ser en sten.
En gravsten.
Namnet på stenen var min vän.
Någon har burit fram rosor på hans grav. Du har visst fyllt år.
Rosbladen är bitna av frosten och kristaller glittrar i solen.
Min vän glittrade av livet och skratten ekar i mitt huvud.
Var du än är , vad du än gör så finns du kvar.