- fast sådana här tankar är det väl omöjligt att föra fram inom Vänsterpartiet av i dag utan att bli hånad - men here goes:

Nu har man ju proletariserats och allt det där man läste om i studiecirklarna "Med Marx i tiden" och "Studier för socialism" har liksom blivit verklighet och är inte längre bara teorier.

Detta innebär enligt min mening att det går att se klarare på sakernas tillstånd ("Klarare, för varje dag blir allting klarare...").

Jag vill alltså inte kalla mig vare sig det ena eller det andra (kommunist, socialist, marxist...) men faktum kvarstår:

Systemet vi lever i är ohållbart.
Ett symptom på det är att alla inte har arbete.
Konjunkturkurvorna avgör.
Produktionen utgår inte från folkflertalets behov utan från kapitalets.
Det talas vitt och brett om frihet. Inte minst från "det nya arbetarpartiet".
Frihet för vilka?
Och vilket slags frihet? Frihet att roffa åt sig på andras bekostnad, skövla miljön, begå rovdrift etc?

En produktion som utgår från folkflertalets behov måste med naturlags nödvändighet vara planerad. Hoppsan... Nu börjar det brännas!
Just det! Planhushållning och planekonomin.
Då tornar genast sovjetspöket upp sig vid horisonten.
Icke förty. Det är den enda förnuftiga och hållbara vägen.

Jag har inga detaljerade formler för hur allt ska gestalta sig. Inga patentsvar i alla lägen. Men jag kan tänka mig själva ramarna.

Det intressanta i detta sammanhang är den första kristna församlingen.
Där levde man, kan man se i Apostlagärningarnas 2:a och 4:e kapitel i egendomsgemenskap och kommunitet. Man hade sålt allt man ägde, lagt ned betalningen vid apostlarnas fötter och apostlarna fördelade sedan det hela. Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga var ledstjärnan.
Detta har jag sett i praktiskt funktion hos Maranata, där man t ex inte tagit ut fasta avgifter på sina konferenser. Vi sämre bemedlade har kunnat bidra med arbetsinsatser istället för kontanter. De mer lyckligt lottade har givit mer och så har en utjämning ägt rum.

Jag minns att Arne Imsen, då Maranatas storfamiljer var som flest i Sverige på sjuttiotalet, t o m dryftade idén om maranatakommuner...
Detta förutsätter givetvis att var och en som deltar är frälst och tror på Jesus Kristus.

Arne återkom ofta till detta med fördelningsfrågorna och hur vi ger till tredje världen med ena handen och tar tillbaka mer än vi gav med den andra.

Ja, jag ville bara ventilera några tankar där.
Vet inte om du läst min artikel i tidningen MidnattsRopet:
http://www.midnattsropet.se/2014/06/rasism-klasskamp-eller-kristen-gemenskap.html

LARZ GUSTAFSSON 151019