Och jag somnade

men dina ord höll sig kvar.

De vandrande långsamt längst mina kanter,
smekte medhårs mitt inre, väckte den farliga elden.
Du flimrade till i lågan.

Mitt sinnesliv förföljde tanken
Det var en fysisk känsla.
Du var en fysisk känsla.

Och vi gick
På gator av snö
längst vägkanter av slask
i den gråaste av liv.

Men jag lovar att jag kände inte ens stegen.
i gatljusksenet var dina ögon i mina
De ledde vägen.

Och jag vakna

I den suddiga morgonen
försvinner du

som en dröm
likt töande snö
Dröjer sig känslorna kvar i efterskalv.

Dina ord var sakta
Dina ord var kvar.