När mellanrummen av tankar på det vackra blev längre,
blev vågorna av känsla kraftigare när dem kom.
Forcerade hennes ryggrad som en tsunami.
Och fick hennes bröst att svalla.
Som av månens dragningskraft dränerades hon av reträtten.
Hon satt stilla i tystnad igen.
Vinden krusade och skuggan gick
Nytt andedrag hon fick.