LXXV. Sida vid sida med  kärleken och lidandet,tårarna
och  leendet, så  är det !  och  så  har  det  alltid  varit, så
kommer  det  förbli  i  minnenas  mausoleum.  Grymma
älskarinnor ! utan nåd,som gör oss till  offer, bödel, tjuv
och slav, som  vi  svettas  av våra begär och  blandar  det
med våra tårar av smärtans lidelsefulla glädje, utan rast,
och än i jorden sida vid sida, de suger must och märg ur
vår  lekamen, för så förvandlas  livets kretslopp, att död-
en är ett påhittat spöke.

LXXVI.  Från minnenas gravkammare, som med mitt liv
jag fyller,återfinns minnen för miljarder år,minnen som
inte liknar någon annans, och beredd slänga hela världs-
historien på soptippen och med den  vetenskapen, religi-
onerna  och  samtliga  politiska  ideologier, satte jag mig
ner och skrev ett brev  till  de  högre  makternas  medvet-
ande.

LXXVII.  En  mans  många  älskarinnor  är döda, endast
minnen  finns  kvar, där  bitter erfarenhet av otrohetens
fakturor,ej några barn till vittne, bär skuld, men samvet-
ets ädla själ, förnekar ej sin svaghet  inför en kvinnas att-
raktion, där synd, skuld och skam, är orättvist fördelade,
och  mannen  oftast  får  skuldsedeln, medan  medbrotts-
lingen går skuldfri.

LXXVIII.Skulle  vilja  skriva  en  bok om  "mannen  som
älskade kvinnor" men med det tillägget  att det finns två
sorters  kvinnor :  " De rena" och " De smutsiga"  dvs, de
som öppet erbjuder sina tjänster, samt  de  som först går
via kyrkan för att tjäna både Gud !  kuken och mammon,
och på dessa tjänster föröka människosläktet.

LXXIX.  Skulle  vilja  skriva  en  bok  om  " kvinnor  som
älskar män" med tillägget att  det  finns  två sorters män,
"De elaka" och " de snälla" dvs,de som genom auktoritär
manipulation med  ekonomiskt  inflytande korrumperar,
samt de som endast är sig själva, där hjärtat är deras led-
sagare.

LXXX. Så efter all denna sanning,vilken nu uppenbarlig-
en är uppenbarad,återstår ett tröstens  ord  till  trots i be-
drövelsen : " Det  finns  en annan sorts kvinnor och män"
men dom finns inte återgivna här, för  dom  behåller  för-
fattaren för sig själv.

LXXXI.  Det ena utesluter  inte  det andra, du gav Adam
äpplet, du fick ormen, och som kvinna  och  man skall ni 
aldrig  återse  den   ljusbringande   kraft   som  kärlekens
första inspiration ger.

LXXXII.  När  ett  syndigt  liv  fullkomnats  av den mest
extasiska njutning,då cirkeln slutits bräddfull av minnen
då drar sig den gamle  syndarn  sig tillbaka, för att i lugn
kontemplativ ro ingå i kretsloppets reinkarnerande meta-
morfos, och  som med samvetet i graven följer i genbank-
en, förledd  som  Adam i paradisets lustgård, och till Eva
utan  fikonlöv, sprang dessa verser fram, lika hastigt som
äpplet svaldes.
-