Min modell, Ellen, tror sig ha förstått sig på
varför det som är, är som det är. Hon tror att
om hon själv bara hade kunnat tro på att klara
sig från att åka fast för allt det där som hon

skulle göra om hon bara litade fullt och fast på
att hon skulle klara av att inte åka dit för. Då
hade hon gjort det själv. Så det är därför hon
tror att de som åker dit för det de gjorde som

de trodde att de kunde göra utan att åka dit,
själva. Det är för att de som trodde att de inte
skulle åka fast, gjorde som de gjorde för att de
trodde som de gjorde. Men eftersom de ändå

åkte fast trots att de inte trodde att de skulle
göra det, så borde de ha förstått bättre. Så
eftersom Ellen inte tror på att hon skulle
kunna göra det där som om hon trodde sig

vara säker på att slippa åka fast, så kommer
hon inte att göra de där sakerna som hon
skulle ha gjort om hon trott att hon inte skulle
åka fast. Ellen, eller vem som helst egentligen,

tror att om bara får säga något sist, i alla fall
fick sista ordet. Och ibland bjuder man på
det eller har bara slutat lyssna. Som de gör
förr hellre än senare. Som någon väntar sig.