Grabben på avbytarbänken

Han får aldrig vara med och spela. Men han är med i laget, på avbytarbänken.

När nån klantar sig ovanligt mycket på plan, missar nåt mål, eller en enkel passning, så får grabben på avbytarbänken en snyting. Sällan mer än en lavett.

Grabben på avbytarbänken har varit med ända från början. Nästan ända från början, han har varit med så länge han har känt till det här laget. Det finns bara ett lag för grabben på avbytarbänken.

Motståndarlaget ser honom aldrig, där han sitter på sin avbytarbänk.

Nåt har hänt. Grabben på avbytarbänken hejjar inte på sitt eget lag längre. Eller.. jo, han håller ju på sitt eget lag. Men han ropar inte glatt när nån gör mål. Han säger iochförsig inget heller när han får en liten smäll för att nån annan i laget gjorde fel, gjorde bort sig.

Ledaren i laget undrar varför han inte ropar hejarop längre.

Jag vill inte längre, svarar grabben på avbytarbänken.

Då får han en snyting. En rejäl smäll den här gången.

Grabben reser sig från avbytarbänken, och går. Han tänker inte komma tillbaka. De som lägger märke till honom buar åt honom, men de flesta ser honom inte. De lade inte märke till honom.

Men de hör fortfarande till samma lag.