din lyckofyllda flärdfria extas berör som inget annat

du färgar mig lycklig, glödande men med rädsla
till för att balansera mellan allt och inget

du står pålitlig och stabilt bortom fallet
jag ser inte mitt
vet inte längre vart jag sätter fötterna
har förlorat linsen i det högväxta gräset
sätter ner händerna och letar förtvivlat bland allt det vaga
måste ifrågasätta och tänja gränser

jag vet att du står intill
du släpper mig inte med din heta blick
och jag vet att snarligen
så tar du min hand
kysser den varm igen
och leder mig på stråket