Du är fängslad och dina tankar har blivit ditt fängelse.
Våra tankar kan bli oändligt stora, men du har redan bestämt dig för vart dina gränser tar slut.
Du har fått för dig att du är klar, färdig med att lära och att växa.
Jag är klar med det kapitlet, jag har ju redan gjort det, säger du.
Just därför är du nu i ditt personliga fängelse i ditt huvud, för evigt bunden till att tro dina egna lögner så som att du är färdig, som att det inte finns mer värt att lära sig, som om att personlig utveckling inte längre är nödvändigt för just dig, lögnen om att du är färdig och att du blivit det som i din värld är den perfekta människan.
Perfekt, det tillstånd som du tror är konstant och inte kräver förändring.
Men när du sagt det, när du tagit den tanken om perfektion och applicerat på dig själv, då har du förlorat det enda som kunde ha hjälpt dig att ens komma nära perfektion, nämligen tanken på att utvecklas, lära mer och ifrågasätta både dina egna och världens tankar.
Men vem är du som tror att världen står stilla?
Som tror att du inte behöver utvecklas eller se mer, du som tror att perfekt är ett tillstånd som inte rör sig? När allt rör sig, energi, planeten, universum, våra tankar och vår förståelse.
Om vi inte kan röra oss, kan vi inte komma någonstans, för då missar vi alla chanser på att ta in sanningar vi ännu inte accepterat, sett eller förstått tidigare.
Livet är förändring, att varje sekund passerar är beviset på att världen rör sig, ett bevis på förändringen.
Men där står du, jorden snurrar, vi kallar det för dag och natt, men ack det som sker är en förändring i rotation av ett klot i rymden, det är vad som är dag och natt. Förändringen.
Ändå tror du perfektion står stilla, att man ens kan nå det, du tror att den inte rymmer från dig varje gång du nästan håller i den.
Det närmaste perfektion du någonsin kan komma är strävan efter den.
En strävan, en rörelse och en förändring mot det som vi kallar perfekt.
En strävan att förbättra sig själv och omvärlden, konstant i rörelse mot det bättre, alltid.
Ser du nu hur perfekt är en konstant rörelse framåt, konstant förändring och förbättring.
Att alltid våga ifrågasätta både sig själv och världen, att veta att man kan göra fel eller tro fel att förstå att även jag kan göra misstag och därav växa ut ur dem genom att lära sig sina egna och världens brister.
Förståelsen i att både min och din världsbild kan vara den uråldriga platta värld där man faller av kanten om man seglar för långt iväg från land, så vi vågar inte ifrågasätta våra tankar på grund av den farliga kanten vi bygger i hjärnan. Men den illusionen av den kanten finns bara i våra sinnesbilder.
Vi bygger en tanke kring hur världen är och sen redigerar vi vår upplevelse så att den passar våran tanke.
Det är just därför du kan ställa dig i spegeln och se annat än vad som är där, för den bilden du matar dig själv passar bättre in på din världsbild.
Det är också därför du kan säga något och jag kan höra helt andra saker, för det passar mig bättre.
För vi redigerar alla intryck som vi tar in, så att de passar in i våran världsbild, ganska egoistiska är vi människor så sätt. Fängslar oss själva i det som vi själva tror, därav bundna att vilset sträva efter falska sanningar som våran hjärna så gärna vill tro på, att den övermannar verkligheten och sanningen.
Allt detta endast för att vi inte kan erkänna att vi har fel, att vi har haft fel och att vi ens kan ha fel.
Egentligen för att vi inte kan erkänna att vi inte blivit perfekta, att vi inte kan erkänna att där är mer att lära.
Som vi skäms, när folk inser att vi inte är perfekta, men varför?
Vi gillar tanken med ett mål som går att uppnå, inte något som rör sig och förändras efterhand. Vi gillar ju tanken med att vara färdiga, men vi kan inte bli klara.
Vi kan bara acceptera att vi inte sett allt, att där alltid finns mer att se, bevisa, att förstå och då äntligen börja växa igen.
Men ändå så går vi och tror på det som våra tankar försöker lura oss och då tror vi på illusionen om att vi någonsin kan bli klara med att lära oss, med att leva och därför också att vi är klara med att vara människor.