Alarmet ringer kl 9

Vill inte sova bort hela förmiddagen

Vaknar igen kl 11

Tung sömn

Klockan 12.30

Ingen nåd längre

Fan

Vad ska jag upp och göra

Vill att det ska bli en bra fredag
Vill laga mat till min älskling
Vill att han ska känna sig
Välkommen hem
Vill städa, diska, sticka,äntligen plocka bort julsakerna, skydda blåbärsplantorna mot kylan, göra rent kattlådorna och tusen andra saker som jag inte gör

Vill välkomna hem min älskade fästman med ett gott humör så att han också blir på gott humör och glömmer arbetsdagen och vi kan ha det bra tillsammans

Längesen nu jag var en bra flickvän, fästmö eller tilltänkt hustru

Förstår att saker och ting ter sig annorlunda nu än för ett år sedan då vi mådde bra och han ville ha mig

Varit till affären för att kunna laga lite mat i alla fall
Oinspirerad men det blir väl någon slags fisk. Så att vi får mat i magen.

Tvätta håret? Varför, jag orkar ändå inte göra mig i ordning och imorgon måste man göra om proceduren igen...

Känner att jag vill men en tung svart sorg håller mig på mattan, ser till att inget blir gjort, inget blir som jag önskar. Sorgen ser till att jag hellre tycker synd om mig själv, och drar något gammalt över mig och lägger mig i sängen. Där ligger jag och överlever minuter och sekunder som sniglar sig genom rymden. Tunga, tysta och pockande. "Gör något vettigt", "här kan du inte ligga" mal i mitt huvud för varje sekund. Men det enda jag orkar är att finnas och känna min egen otillräcklighet. Längtar efter min älskades tröstande armar om mig. Inga ord behövs. Bara närvaron. Det botar inte. Men lindrar för stunden.