Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ömkans blåmärken

Blåmärken som pryder min kropp,
efter de brutala försök att få dig att
sluta med det förfärliga saker som
du utsatte mig för.

Ett par salta tårar lämnar mina
rödgråtna ögon, när du träffar
mig hårt i magen.

Kvidandes trär jag mina sköra
armar runt min kropp för att
skydda mig från ännu mera hemskheter.

Din höga röst får mig att rycka till,
rädslan tar över när du varsamt
tar upp mig i dina armar, låta min
kalla och ömtåliga kropp omfamnas
av kroppsvärmen från din kropp,
medan du desperat försöker fånga
min blick som är fäst på golvet
samtidigt som du försiktigt undersöker,
den skada du gjorde på mig.




Fri vers (Fri form) av Smärtsamt
Läst 241 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-02-02 12:21



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Stark text som berör!
2016-02-02
  > Nästa text
< Föregående

Smärtsamt
Smärtsamt