Man bör införa 100 procent klottring.
Det vill säga att det är okej att klottra.
Skriva på sådana platser det som stod
på svarta tavlan under sextiotalet.
"Låt stå"!

Det dödar inte, som sä mycket annat.
Arbetaren vill säkert kunna säga till sina arbetskamrater
att bara för att tagen råkar ha just dessa bokstäver,
det inte har något med den personen att göra.
Den som klottrat måste ju vara stolt
över att kunna visa upp att en gång i tiden
'ägde' jaget detta område.

Alla som någon gång klottrat och vuxit upp,
kanske ifrån sitt sätt att vara, måste ju
känna sig stolt över att en gång i tiden ha haft sådana behov.
Som att ha haft en identitet man inte längre står för.
Sådan var jag då och nu är jag något annat.

Jag menar, utan påtagliga bevis
måste det ju vara svårt
att kunna visa upp och jämföra.

En gång i tiden ville man säga om sina 'fiender',
'Dem skjuter vi'.
Bara att de nu växt ifrån tanken på
att folk inte vet sitt bästa.

Eftersom de då var ister som var en del av en ism.
Och att den som är del av en ism sällan tänker själv,
ifrågasätter ett budskap eller förstår sin egen roll
som 'kanonmat' i sammanhanget.

Om man sysslar med klottersanering
så kostar det pengar
och de som säger
att vi skall ha noll procents tolerans.

Att komma med ett påstående som det,
innebär förmodligen detta att man blir motarbetad.
Så för att spara pengar är det bättre
att tolerera att vi har så många unga konstnärer.

Kan vi tillåta att folk mister livet i 'olyckor',
så kan vi säkert tillåta det som i få fall
leder till någons olycka eller död?
Eller vad säger du?
Är det bättre att dö än att bli 'konstnär'? Lig.