Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Häxa

Hon sitter utanför stugan
i skogen, med handen i
snön, blodet det tjocka
och mörka rinner nerför
hennes handled.
Hon har skurit sig,
bara för att se ifall
hon skulle dö.
Hon är ful, tycker hon
fast hennes ansikte är
vackert i månskenet,
och hennes långa mörka hår
hänger utför axlarna.
Hennes ögon är blå
och hennes leende
vackert, det spelar i hennes
ansikte medan hennes knytnävar
knyts, om och om igen, som om hon
vore arg. Flera män vänder sig om efter
henne fast hon inte vågar. De ler, trånar
men hon lider av dålig självbild.
Snart kommer natta säger hon tyst nästan viskande,
medan hon reser sig och går till uthuset med
höet. Stjärnorna glittrar och nattluften känns tung,
som om något skulle hända, något hemskt.
Hon hindrar sig, håller andan och
tittar sig omkring. Hon letar efter något,
någon kanske, vittra eller trollen, eftersom hon
har mat utlagt åt trollen och vittra utanför sitt hus.
I skogen dansar älvorna sade rösten när hon var barn.
Hennes leende falnar. Där står vittra, med det långa håret
utsvept över axlarna och nedanför ryggen där hålet är.
Vad vill du? Frågar kvinnan bestört och stannar till
och tittar storögt på henne. Hon tittar på vittra,
medan hon står där med höet, alldeles chockad.
Jag ville ge dig det här, säger vittra och räcker fram
ett trollspö. Med det här kan du få det du vill ha,
och alltid önskat dig. Tack för att du visat respekt
för vårt släkte, jag och trollen och älvorna
önskar dig allt gott. Med detta försvann vittra och
lämnade henne ifred. kvinnan stod där, med höet
och händerna fyllda med det vackraste trollspöet
hon någonsin kunnat finna. Hon tog höet till uthuset
och lade det där sedan gick hon till huset och satte sig
ner inomhus, och tittade på trollspöet. Det var knotigt
och smyckat med röd tråd och kottar. Det doftade av trä
och av sav. Hon höll i det och viftade i luften, jag vill ha
en man! Plötsligt satt en stilig man framför henne,
hans mörka hår likt kolet som männen jobbade med
och ögon bruna som korint. Hennes mun gapade,
sedan fann hon sig. Vem är du?? frågade hon, sedan
reste hon sig snabbt upp, och stirrade på honom.
Det är jag som är din make svarade han genast
och såg på henne med de bruna, vackra ögonen.
Vi skall gifta oss i kyrkan i vår, jag hoppas du vet det.
Hon stirrade, förälskad i denne stilige man som satt
framför henne. Men om du avslöjar vem jag egentligen är,
försvinner jag och kommer aldrig tillbaks.
Kvinnan lovade att aldrig avslöja mannens hemlighet
och de kysstes och omfamnade varandra.
vitter syntes aldrig till mer, men ibland hörde kvinnan henne i skogen bland löven och granarna. trollen hörde hon ibland, små och viskande sprang de i skogen. Hon gick ofta i skogen och vallade korna, sedan gick hon hem igen, alltid tittandes efter vitter. Hon och mannen gifte sig och åren gick och de fick ett barn, det var mörkhårigt och hade ett lustigt födelsemärke rakt ovanför vänstra ögonbrynet. Han sade till henne att inte diskutera det med någon, och hon gjorde som han sagt. De gamla kom till henne och de bakade bröd och satt vid elden och pratade om myter och sagor och historier. Utanför lös solen, med ett trolskt sken och hela himlen och ängen verkade bada i ett gyllene sken. Kvinnan log och vyssjade barnet i famnen och mannen satt vid hennes sida, och tittade på de gamla som utbytte historier, recept och sagor. Då plötsligt kom frågan, var träffade du din man? Kvinnan blev helt tyst och kände sig nervös. Så mindes hon sitt löfte till vittra och sa ingenting. Jag...träffade honom ute på dans stammade hon. Hon log och kvinnan blev nöjd. mannen log och nickade åt den gamla, sedan ursäktade han sig och gick ut för att röka pipa. Han satt där medan kvällssolen sakta letade sig över landskapet och den sakta slet av sina handleder för att blöda över skyn. Snart skulle månen komma upp och det skulle vara en fin kväll att ta hand om skörden. kvinnan satte sig vid elden och då såg gumman trollspöet. Vem har gett dig detta? Frågade hon medan hon pekade på trollspöet. Kvinnan stammade, det har jag gjort sj..,.själv. är du häxa? Frågade gumman och gav henne en arg blick. TBC




Prosa (Novell) av Nirvanarain
Läst 322 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-02-20 16:56



Bookmark and Share


  gunnnar nylund VIP
En liten saga i den klassiska stilen.
Jodå, den är bra!
2016-02-20

  Midnight
Fängslande läsning!
2016-02-20

  Larz Gustafsson VIP
Häxor är onda.
Det finns ingen "vit" magi.
2016-02-20
  > Nästa text
< Föregående

Nirvanarain
Nirvanarain