Ligger raklånga
felvända skjutna
i bitar
ser ut som ett krig. Känns som ett krig.
Hur ombytta roller blir
samma sak ändå
En våldsam monolog
om hur du
vänder dig mot väggen
tar tillbaka
kontrollen i alla hast
och jag blir ett
vapen för du lärde mig
the hard way att
Självförsvar alltid
är lika med attack
-






Vekligheten är din.
Du leker gud för att
genomskåda dissociationen
som gör ryggen så banal som samlar
månläckage runt kropparna
bara för att romantisera den. Den är min
men du älskar den.

Fast du inte ser kropparna
nakna och bleka, livlös materia
får mig att undra
lever jag

Varje gång undrar jag
För verkligheten
Den är din men jag älskar den.