I fjällen, jag såg en stuga, lysa av värme och eld. Haglande stormar av snö piskade mitt ansikte. Frysande jag slog på porten. Ingen svarade. Ingen lystrade. Men en lykta, med brinnande vätska, hängde framför dörren. Det stod. Vänd om, min son. Hur kan detta vederfaras mig, hur kan detta hända? Är jag inte välkommen in, i värmen, när jag farit vilse? Jag hörde en röst från ovan. Du är ännu ej förberedd för Herren och min husbonde kommer vänta med att ta emot dig. Gå och gör gott mot människorna. Hitta tillbaka till leden som leder dig hem. Så ska du även, få komma till mitt hem. Det ont du ska genomlida på vägen, skall komma dig till godo. Jag ger dig denna lykta, helige andens ljus, så du denna gång, ska kunna vandra rättfärdigt och uppriktigt inför mig. Då ska bergskedjorna bäva och vinden upphöra. Då kommer du inte behöva söka skydd. Då kommer mitt skydd, alltid finnas över dig. Gå nu, min son.