Det brukar sägas att sorg blir lättare att bära med tiden.
Är inte tiden som avstånd?
Ju längre tiden går,
desto större blir avståndet
och därmed också saknaden
som en båt som sakta glider bort från land.
Jag antar att allt som flyter
försvinner bakom horisonten till slut.
Det gör inte ont att glömma.