tårar ut och vatten in
konstant vätskebrist
alla tankar håller sig fast
som en kedja runt min vrist

mina kinder är som murkna träd
det går att se var tårar runnit
min vilja har förkolnat bort
som om den hade brunnit

försöker jämna ut alla årsringar
med ömma mjuka smek
men tiden den är före mig
och jag? jag är vek

lycka det är ingenting
när du slutat känna känslor
bara ett ord som folk säger
vid alla matbord, hav och väntrum

de stunderna som kommer ibland
då du e nån annanstans
och du fortfarande inte känner något
som om du inte fanns

du är djupt under marken
med jord i dina lungor
allt det där du nånsin var
det är bara skuggor