Ute lägger sig kylan som ett iskallt täcke
runt kroppen.
Delikata snöflingor har dansat ner från den
svartgrå himlen,
enbart för att sköljas bort av regnet igen.
December har snart slut på dagar och
imorgon vänder jag blad för att läsa den sista sidan på
årets sista kapitel.

Ett år där jag varit intrasslad i en enda svart skugga med
få ljusglimtar som lyckats tränga sig igenom,
där jag har åkt känslornas berg- och dalbana,
blivit levande begravd under mina tankar,
simmat i en flod av tårar,
varit lycklig och olycklig på samma gång,
brottats med minnen och dess demoner varje natt,
befunnit mig i en höstack letande efter kärleken,
blivit misshandlad av min sjukdom,
sett en främling i spegeln,
haft ångest över ångesten,
blivit stolt moster för andra gången,
varit i huvudstaden och inuti den vita globen,
beundrat mästerverken hösten skapat,
myst i en fåtölj med biomörkret hängande över mig,
firat min tjugofemte födelsedag,
suttit i ett flygplan ovanför marshmallow moln,
besökt ett främmande land,
blivit inspirerad av ord och
fått livskraft av hjältinnan som är min mamma.