fast jag sitter inte bakom någon mur. det finns inga murar i mig för de är så lätta att ha sönder. de är för tydliga också, trygga och säkra. men inget i mig är tydligt tryggt eller säkert. så ergo, ingen mur. men jag är ett träsk, en myr,en mosse. visst finns det grästuvor att stå på visst visst visst, men inget är stabilt. vad som nyss var fast mark kan nästa gång vara puts väck och istället finns där ett stort hål som leder någonstans och du vill aldrig någonsin veta vart. ingen tar reda på något och om de försöker så sjunker de och sjunker de så gör de allt för att rädda sig själva. och det med rätta. jag är ett ruttet träsk och jag bor på botten i mig. ett mosslik. ni ser mig inte, jag ser mig inte, jag sitter bara här och låter träskvattnet fylla min näsa och mun och gör mitt bästa för att inte skrämmas.