Känslan är obeskrivlig.
Allt är så stort och jag är så liten.
Så extremt liten.
Jag ser talltopparna under mig.
Jag är så stor.
Så extremt stor på samma gång.
Jag ser dem blinkande ljusen på andra sidan bron.
Alla dem tusentalsmänniskor som tillsammans är så stora.
Men enskilda så små.
Jag ser deras liv genom ljusen i fönstrena, data skärmens svaga ljus och siluetterna i den mörka natten.
Jag ser bilarna under min makt, under min kropp och under min existens.
Jag ser livet pågå i höghusen men jag ser mitt liv slockna som lampan på den 5 våningen i fönstret längst till vänster.