Första gången jag åkte Vasaloppet använde jag träskidor, men inte vilka som helst, utan det par som min farfar åkt loppet med 1927. Jag slet mig fram till Mora på tio timmar.
Efter loppet mötte jag storåkaren Assar Rönnlund, vi bodde på samma hotell. När han såg mina skidor sa han att det var jag som var den verkliga hjälten, inte han.
Beröm klyver. Assars ord gjorde att jag blev fäst vid de gamla skidorna, jag köpte aldrig nya, så jag kom inte vidare i min utveckling som skidåkare.