Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag är rädd att detta inte är det vackraste scenario jag någonsin satt ihop. jag befarar till och med att det är motbjudande och lite avskyvärd läsning, men jag har inget intresse av att försköna någon sanning.


Och det är bara en kropp.

Hans andedräkt är fuktig och luktar spya. Tungrörelserna är helhjärtade men inte desto mindre klumpiga, men så föregås ju heller inte denna händelse av mycket till övning.
Hon bara ligger där och uppträder som om hon plötsligt vore överrumplad av insikten om sex, och som om hon dessutom njöt av detta hastiga förspel. Hon lägger tyngd i andetagen, stönar och spelar ett offer för den inbilsknes manlighet.
Hon var nästan blöt för två minuter sen, men allt fummel med kondomer dödade minsta antydan till intresse. Han tar hur som helst sin fylleslaka kuk i handen och trycker den mot henne - utan kondom.
Han har svårt att få in den, men pressar enträget och det svider i vidrig omfattning när han till hennes besvikelse lyckas och i förbifarten har sönder henne. Orytmiskt, hektiskt och utan någon nämnvärd smidighet börjar han slita upp hennes inre med sina stötar.

Hon bara ligger där... På rygg med benen isär, för att betala en materiell skuld med sin kropp. För vart och ett av hans stönanden förtjänar hon lite mer av den alkohol han försett henne med. En tjänst för en tjänst. Detta är enklast. Pengar finns inte, man tager vad man haver.
Och hon bara ligger där, i den stundom mest förnedrande av ställningar. Smärtan avtar efter en liten stund; skadan är gjord och det kommer inte bli värre än såhär. Han kysser hennes hals och axel, tar på hennes överkropp och tolkar hennes framtvingade små flämtningar som ett tecken på att han i dimman av berusningen lyckats skapa en ömsesidig njutning.
En avlägsen känsla av att hon hatar att göra honom belåten tar form, men hon orkar inte riktigt bry sej om den. Hon har ändå stängt ute honom. Det enda han har kontakt med och kan kränka är hennes kropp, och fysisk smärta går så snabbt över.
Det är bara en kropp. Den - hon - är inte värd besväret med att säja nej.

Det blir långtråkigt. Minuterna passerar en efter en och han fortsätter banka in sin kropp i hennes, allt medan hon uppbringar önskvärda bevis på en omättlig åtrå som tyvärr inte existerar.
Tillslut rycker han till och kväver ett ljudligt kvidande medan hans blick töms på all närvaro, varpå han (säkerligen försent) drar sej ur henne och faller ihop. Det stänkte på hennes mage. Hon torkar äcklat men diskret av sej på täcket. Och han somnar med en gång.
Hon bara ligger där.




Prosa (Novell) av gloominess
Läst 342 gånger
Publicerad 2006-05-04 19:18



Bookmark and Share


  Billy Blue
Hur ska jag kommentera den här utan att bli stämplad som gubbsjuk idiot? Underlättar det om jag säger att jag har två döttrar och hatar tanken på att de någongång under någon situation skulle kunna hamna i en liknande sits som huvudpersonen.

Novellen var realistisk och bra i all sin tarvliga otäckhet.
2006-07-12
  > Nästa text
< Föregående

gloominess