Om Saltsjöbaden skulle vara ett hus så skulle det huset väcka beundran. Ett stort välskött hus med en vacker vit fasad. Alla fönster dörrar och och tak skulle vara nya och dyra och välskötta. Huset skulle ligga naturskönt i det öppna landskapet nära havet.
Det vackraste av allt skulle vara trädgården. Gräsmattorna skulle se ut som greenen på en golfbana och i rabatterna skulle det grönska precis som alla växter och blommor i Badhusparken.
I huset bor en familj med en mamma och en pappa med många barn. Föräldrarna styr med järnhand. Barnen har höga krav på sig att vara snyggt klädda och bete sig artigt och trevligt i kontakt med andra människor utanför huset. De har också höga krav på sig att göra topprestationer i skolan och komma hem med höga betyg. Barnen är speciellt skolade i att skratta och le oberoende av hur de mår i själen. Deras vita tänder bländar nästan lika mycket den putsade fasaden på huset.
Alla familjens gemensamma aktiviteter planeras i föräldrarnas sovrum när barnen har somnat. Sedan blir barnen meddelade vilka fritidsaktiviteter de skall utöva, vart de skall resa under sommarlovet och vem som skall bo i vilket rum. Den muntliga, direkta kommunikationen mellan barn och vuxna hålls hela tiden på en minimal nivå. Barnen får ta emot sina order via hemsidor, mail eller sms.
Föräldrarna satsar mycket energi och pengar på sin personliga utveckling. De åker på utlandssemestrar, golfresor eller till spa-anläggningar över hela Europa. För att inte barnen i huset skall bli helt ensamma blir de hänvisade till all den anställda arbetskraften som finns i huset. Det kan handla om barnflickor, städare eller trädgårdsmästare.
Många av barnen knyter an till den anställda personalen som om de vore de riktiga föräldrarna. Men tyvärr är bägge föräldrarna fruktansvärt snåla. Barnen har ett minimum av veckopeng. Den anställda personalen förväntas jobba kvällar, helger och nätter utan extra ersättning och grundlönen är alltid den lägsta möjliga.
En konsekvens av detta är att personalen i huset slutar och att ny personal måste anställas. Föräldrarna blir frustrerade för att de tvingas annonsera och intervjua ny personal istället för att kunna åka på resor utomlands.
Barnen reagerar starkt på omsättningen av personal. De agerar med koncentrationssvårigheter aggressioner eller självdestruktivitet. Föräldrarna tar barnen till BUP för att fixa till rätt beteende, men det händer att BUP protesterar och ställer krav på att föräldrarna skall lyssna till sina barn och ta hänsyn till deras behov av utveckling och stimulans eller att man skall se sig som en familj där barn och vuxna gör saker tillsammans som alla har glädje av. Bägge föräldrarna är glada över att det idag finns privata alternativ till BUP så att de slipper tjatet om hur de själva skall bete sig gentemot sina barn.