Genom din ignorans rör jag mig kluven inför friheten
Tiden talar emot mitt sunda förnuft
Som inte existerade då dagen grydde
Separerade i fantasin
Återförande i intelligens
Förmildrade ögon vädrar antagonist
Avskilda inför evigheten
Klassificerade av särpräglad identitet
Ditt väsen negligerar belåtet mitt övermod
En medgörlig ljummen fjord
Gapar meningslöst på avstånd
Resignationen tilltar
De troslösa ögonen förenas flyktigt
Iakttar sorgfälligt det ogenomförbara
Tårdrypande sekunder av lidelse
Kapitulerar brådstörtat
Kröker din beniga rygg
Målar en tavla av fruktan
Friheten var ömsesidig
Mödosamt påskyndad av tid som inte räckte till
Skulle aldrig skönja din sinnlighet åter
Håglös inför friheten
Den bliva min allena grav
Din tungsinta ignorans blir ditt minnesmärke
Till solens vildsinta strålar står i zenit.