ja jag ser att du sitter
med polismannen på ditt knä
ja jag ser att du är bitter
du bara väntar, men du ligger i lä

och jag som trodde
att du ville se mig denna kommande sommar
se hur jag bodde
kanske dela en kopp kaffe och våra drömmar

och nu, med ditt flammande hår, så står du här
med dina ringbeklädda fingrar i mina fickor
hur kan du säga att du är så självständig när
du snor allt jag har och delar det med dina flickor

jag ser att du fortfarande ringlar hår
mellan dina smala fingrar
och jag ser att du inte stängt dina lår
även när vintern attackerar

om du inte ville stanna
varför gjorde du då det
om du ville försvinna
varför gjorde du då inte det

jag ser att du fortfarande vinglar
jag trodde du slutat dricka
jag ser att du har pantat dina ringar
och det luktar vin om din hicka

jag antar att jag har nåt att försvara
nånting som jag glömt att jag gjort
jag har ingen aning vad det kan vara
men låt denna rättegång gå fort

du vet att jag inte har tid, att jag kan inte stanna här
för länge kära vän och nedför gatan, vinden bär
ännu ett spöke som krossats av denna ljuvliga misär
finns det inget mellan oss kvar som inte gått isär