Här har decennierna svept fram över taken, gjort nedslag i gatubilden och plöjt fåror i invånarnas ansikten.

Här har årstider ömsom smekt, ömsom härjat. Och vi har njutit eller lidit. Men tagit oss igenom. Vi som fortfarande finns kvar här.

Den röda vågen, den nya vågen - båda har de under min livstid dragit in över hamnstaden. Flod. Ebb. Storm. Stiltje.

Det byggs. Bostäder. Men för vilka? Utveckling talas det om. På vems villkor och på vilka premisser? När jag förkunnar rättfärdighet handlar det om mer än att befolka en gudstjänstlokal en sömdag förmiddag.

Orättfärdighetens strukturer existerar inte enbart på ett andligt plan. De har sina fysiska och sociala motsvarigheter. Här som där.

För allt det där vi sade på sjuttio- och åttiotalet var inte fel.

Ån är ingen inkomstklyfta. Den delar inte staden med avseende på socialgrupp. Vattendelaren är inte av geografisk natur. Gavleån rinner bara österut och mynnar ut i havet. Det där storslagna utan vilket hamnstaden inte skulle existera. Inte heller rikemansbostäderna på Gävle Strand.

Hur många decennier som ska svepa fram över de här taken innan allt är över vet jag inte.

Det vet bara Gud.

LARZ GUSTAFSSON 19/6 2016

http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/an-ar-ingen-inkomstklyfta

http://www.gd.se/opinion/insandare/gavlean-ar-ingen-inkomstklyfta