Spåret ledde av vägen, stod där ensam i diket.
Ropade ut ditt namn, ingen id'e du försvann.

Kunde valt nåt annat, men varför ? medicinen jag fick räckte inte till,
var tvungen spä ut den lite grann. Du försvann

Jag med allt för många orkade inte mer.
En diss till vården och Sverige måste jag ge.
Glömmer aldrig denna tid. Ni som förstår, vänner, familj
och ER- NI SOM FÖRSTOD!