Så länge vi i Sverige har oföddas, oskyldiga
blod på våra händer, kan vi inte göra "vår röst
hörd i höjden": Vi måste vända om från våra
synder och få Guds förlåtelse för dem, innan
Han gör vad Han lovat oss: att vi ännu en gång
skall "få höra turturduvans (Andens) röst i landet".

Det är inte våra synder som skiljer oss från Gud,
utan vår obotfärdighet. Guds Ord: "Om era synder
än är blodröda, kan de bli snövita.."

Och PREDIKANTERNA hör till dem som skulle
kunna resa sig upp till försvar för sina "småsyskon"
som dödas i moderlivet, i strid mot Guds vilja: vad
Gud har sagt.

Men NU GÅR DE - stödda av varandra/så långt jag
vet - som "katten kring het gröt" för att slippa predika
för vårt folk, vad vi främst av allt behöver höra: "Du
skall inte dräpa" och att på "sådd följer skörd",
enligt Jesu egna Ord.

Jes. 59:1-4 "Se, Herrens arm
är inte för kort, så att han inte
kan frälsa, och hans öra är inte
tillslutet, så att han inte kan höra.

Nej, det är era missgärningar som
skiljer er och er Gud från varandra,
då era synder döljer hans ansikte
för er, så att han inte hör er.

För era händer är fläckade med
blod och era fingrar av missgärningar
och era läppar talar lögn, och er tunga
bär fram orättfärdighet.

Ingen höjer sin röst i rättfärdighetens
namn.... De förtröstar på iden tomhet.."
Gilla · Svar · 2 min