Nedhukad, nerv-stum,
i hyddan av kött,
självets grotta,
medan en storm rasar
utanför.
              Hopkrupen där,
gnider de egna revbenen
som vita pinnar
mot varandra,
bedjande om gnistor
i det där mörkret
där fnöske är hjärta,
där ömhet inte finns.

Trauma (Storm)

Hunkered down, nerve-numb,
in the carnal hut,
the cave of self,
while outside a storm
rages.
          Huddled there,
rubbing together
white sticks of
your own ribs,
praying for sparks
in that dark
where tinder is heart,
where tender is not.