Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hela titeln fick inte plats: "Spegelporträtt och en cirkuskonst som revolt inför dödens ansikte"


Spegelporträtt och en cirkuskonst som revolt inför döden


Vi lever, vi dör.
Det är platt
som en vanlig nydiskad tallrik.
Är mitt liv bara berättelsen
om mitt liv? Jag
har så svårt att veta
vad jag är. Jag vet inte
vad jag är. Vad som ställer
frågan begriper jag inte heller. 

Hunden som jagar sin egen svans.
Ögat som letar efter sig självt.
Rösten som inte hörs av någon är
ingen röst. Svararen frågade
frågaren efter svaret. 

In i gravstenen ristades
bokstäver och siffror.
Inte något av dem är och var jag.
Detta är min frihet:
inte ett enda ord är nödvändigt och
vartenda ord behövs. 

Det första som försvinner är
den gyllene glansen, sen
flagnar också det,
och efter lång tid
ställs stenen undan.
Lutas mot de andra undanställda
stenarna – namnlösa, tidlösa,
blankt som nydiskade tallrikar. 

Ändå vill jag måla mitt porträtt speglande 

blankt som nydiskade tallrikar.
Stenarna – namnlösa, tidlösa,
lutas mot de andra undanställda,
ställs stenen undan
och efter lång tid
flagnar också det –
den gyllene glansen. Sen: 

Det första som försvinner är
”vartenda ord behövs”.
Inte ett enda ord är nödvändigt och
detta är min frihet –
inte något av dem är och var jag.
Bokstäver och siffror,
in i gravstenen ristades
frågaren efter svaret. 

Ingen röst. Svararen frågade
rösten som inte hörs av någon: Är
ögat som letar efter sig självt
hunden som jagar sin egen svans? 

Frågan begriper jag inte heller.
Vad jag är? Vad som ställer
vad jag är? Jag vet inte.
Har så svårt att veta
om mitt liv. Jag
är mitt liv. Bara berättelsen,
som en vanlig nydiskad tallrik.
Det är platt.
Vi lever, vi dör.

 

 

 

 

 

 




Bunden vers av Stefan Albrektsson VIP
Läst 201 gånger
Publicerad 2019-05-08 08:54



Bookmark and Share


  DominiQueen VIP
Wow! Ett medvetande i transformation som tar form (dels materialiseras fysiskt) via ord, som sen upplöses och återgår till att vara ett rent medvetande.
En helt underbar reflektion tillämplig på liven och mellanlivstillvaron och det som kallas döden. (tolkat ur perspektivet om återfödelser i olika existensformer)

Jag tror att vi är, den vi skapar, dvs en skapande evolutionär/expanderande lärande manifestation där kärlek höjer vår vibration från klarhet till klarhet, från dimension till dimension. Du fann och skapar Din frihet ... i frågan.

Mästerligt, även om det skaver ibland med skapande introperspektion, så är det också mycket eufori och AHA.

"vartenda ord behövs" sant och samtidigt icke-sant - haha - som en pingpong-match mellan existenserna (besöken) här på jorden, här vi navigerar med "orden" ... tills ... ;-)


Keep Shining *
2019-11-22

  DominiQueen VIP
älskar den, läser om och om igen

< m y s t i k de lyx >

kan ej kommentera mer (helt tagen)
bokmärker, niger, applåderar, förundras
kommer att tänka min dikt "GÄCKANDE"
en av de första jag publicerade här ...

Hej då, får läsa om ... älskar den som sagt

2019-11-22

  Anya VIP
Tycker om den filosofiska tonen här. Jämförelsen med tallriken är suverän. Slutet kommer plötsligt och är mycket träffande. Gillar textens djup, känner igen mig i funderingarna. Bra!!!
2019-05-13

  Fredrik P. VIP
Liv-död-kedjorna landar i mystik.
Även i vardagens disk. Poetiskt!
2019-05-09

  TrollTörnTrappan VIP
Djupt snyggt!! Jag missade först också själva den levande spegelvändningen... åtminstone dess exakta genomförande.

Ändå reagerade jag vid citat-tecknen - tyckte mig börja känna igen ord som (ingalunda) försvunnit. Ja, minsann, här frågar svararen!?!?
2019-05-08

    Sefarge VIP
Sådan tyngd. ..
Skriven i lätthetens
Bedrägliga sken
Mästerligt tack!
;)


2019-05-08

  Respons VIP
Med hjälp av texten och orden tar du med din läsare mot illusionen/konkretionen att livet går från ordning mot kaos och från någonting till ingenting. Skickligt ordsmide där diktarjaget plockar upp tomma lådor ur tomma lådor för att till slut upphäva sig själv som subjekt.
2019-05-08

  Nanna X VIP
Åh! Den formmässiga speglingen var så elegant genomförd att jag först inte såg den. Verkligen imponerande!
2019-05-08

  Nanna X VIP
Tungt filosofiskt, och du anar kanske inte hur nära du är Harold Pinter här. En av mina favoritrepliker ur The Dwarfs (1960):

The point is, who are you? [---] You 're the sum of so many reflections. How many reflections? Whose reflections? Is that what you consist of? What scum does the tide leave? What happens to the scum? When does it happen?
I 've seen what happens. But I can' t speak when I see it. I can only point a finger. I can 't even do that. The scum is broken and sucked back. I don 't see where it goes. I don 't see when, what do I see, what have I seen? What have I seen, the scum or the essence? What about it ? Does all this give you the right to stand there and tell me you know who you are? It 's a bloody impertinence. [---]
2019-05-08
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson VIP